650 pastorer möttes på konferensen. På scenen ser vi årets nykomlingar.
De som kom fram pratade länge och frågade mycket. Mest om samisk historia och kultur. Man behöver nog fler chanser för att komma in på de andliga frågorna.
Att församlingarna har samer bland medlemmarna är allra svårast att föreställa sig. Och många gånger fick jag berätta att det finns sameföreningar över hela Sverige: Östergötland, Göteborg, till och med i Skåne.
En bra grej var att få träffa nyckelpersoner och låsa upp sånt man inte kan göra på avstånd; att prata tills man förstår varandra. Jag fick samtal med allt ifrån teologen till miljökämpen. Det finns ett samiskt perspektiv på allt.
Får se om vi deltar flera gånger. Det var i alla fall bra att visa upp att vi finns.
Pastorerna verkade osäkra på Samer i Pingst och vågade inte riktigt närma sig. Men det var ändå bra att visa att vi samer finns. Störst intryck gjorde kolten. Utan den hade vi inte märkts i allt stoj och marknadsvimmel.
Pratar med pastorn i Luleå i vår lilla monter på Pingst pastor. Kolten väckte störst uppmärksamhet.
En del goda samtal fick vi ändå. Och några nyckelpersoner som vi behöver hålla dialogen öppen med:
Ulrik Josefsson som är pingsts teologiska väktare, Pelle Hörnmark som behöver upptäcka att samer finns, tidigare och nuvarande föreståndare i Göteborg som borde bjuda in samerna till sin nya kyrka (Jag associerade direkt till samiska flätmönster när jag såg fasaden), pastorn i Grindtorpskyrkan norr om Stockholm som arbetar för gott förvaltarskap (Pingst miljö?) fick höra om den samiska kulturens goda syn på natur och nyttjande av jordens resurser. Och många fler både snabba och fördjupande kontakter.
Flera seniorer bland pastorer var förvånade och frågvisa. Många hade ingen aning om samisk historia eller kultur över huvud taget, utöver de vanligaste fördomarna.
För Samer i Pingst var det ett noll-budget projekt: Resa och logi sponsrades privat. Montern och allt material var återbruk.
Det var nåt nytt, men vad rör det oss?